Så här bor jag

Lite bilder från mitt tillfälliga boende i Bollnäs. Om en vecka ommer bilder från lägenheten :-9

Nytt jobb, igen.. :-)

Ja nu har jag jobbat 3 dagar på nya jobbet, avdelning 4 på Bollnäs sjukhus. Strokepatienterna som ska rehabiliteras ska jag ta hand om fr.o.m imorgon.

Första dagarna känner jag mig alltid lite som en student som ska lyssna och lära. Jag hmm:ar och hoppas att jag ska minnas allt men det lär visa sig imorgon att jag har glömt en del. Några namn har dock satt sig. En bra början.

Jag har sovit i en gästlägenhet på Bergsveden. 6 bäddar, två soffgrupper, diskmaskin...lite överdimensionerat för mig med andra ord. Men jag är glad att jag slipper pendla varje dag. Trött blir jag ändå :-)

Här hemma i Orsa, där jag är nu, är det packning som pågår. Lite i taget, ingen stress.

Igår passade jag också på att åka lite skidor på Grönklitt, skate för omväxlings skull. Efter mitt pass blev jag tillfrågad att vara med på några bilder för Grönklitts nästa vinterkatalog. På med snygga craft-kläder (som inte finns på marknaden än..) och ut i skogen igen tillsammans med tränarkollegan Martin och en fotograf. "Posera en fällning", "låtsas småprata och kärleksgnabba vid spåret", "ramla gärna, det ser bra ut".....Kände mig inte helt hemma i att posera men det blev säkert bra. Fick tyvärr inte behålla kläderna.... Någon av alla bilder kommer troligen i Grönklitts vinterkatalog som sagt och den kommer i augusti.

Hur bra är inte jag på en skala? :-)

Först får jag en heltidstjänst. Sedan ordnar jag inom några timmar lägenhet och möblerat rum fastän det inte fanns att få tag på. Sedan åker jag ursnabbt (med mina mått mätt...) på Vasaloppet utan glid (ganska viktigt i vasaloppet..). Nöjdare med tillvaron och sin egen storhet än vad jag är just nu borde man inte vara för att inte vara för ego-hög. :-) Men det måste man få vara ibland.

Vasaloppet är som sagt avklarat nu. Det var som vanligt lite kallt i starten och händerna smärtade hela backen upp. Men när åkningen väl började gick det över och jag kände mig stark. Jag och Maria hittade varandra igen och samåkte några mil med bra fart. Det visade sig ganska snart att jag hade betydligt sämre glid än henne och de flesta andra. Det visade sig också att Marias låga träningsnivå i vinter skulle ta ut sin rätt. Hon bröt och jag fortsatte utan att se mig om :-)
Det gick tungt nedför men på något sätt hade jag krafter att slita mig till en tid på 7.50. Vilket är 50 minuter snabbare än tidigare år. Så nöjd var jag när jag gick över mållinjen att jag lyfte armarna i en liten segergest.

Idag är det vila som gäller. Har visserligen redan tvättat 3 maskiner kläder och börjat packa böcker och annat. Och ikväll blir det skidträning. Skate som tur är.